Bring a friend

Det var verkligen hur kul som helst när jag och en kollega gymmade ihop i fredags. Det blev ett benpass och träningsvärken har precis börjat bli mer hanterbar. Haha. Just den där andra dagen efter passet var riktigt spännande. Jag gick runt på jobbet som om jag stelopererat hela benen. Det är ju en sån där värk som är ganska angenäm att ha däremot. Jag måste säga att jag njutit. Det kändes bra att jag fått mig ett ordentligt pass där vi kunde peppa varandra och bara ha kul ihop.
Igår på tåget hem satt vi och jämförde våra livspussel. Det slutade med att vi nu planerat in ett gympass ihop i veckan 4 veckor framöver. Det känns fantastiskt!

Utöver det ska jag efter bästa förmåga komplettera med fler styrkepass som får bli hemma eller på gym beroende på hur läget ser ut just den veckan. Och så vill jag gärna springa emellanåt också eftersom det är som en ren spabehandling i mina ögon. Men nu gör jag det här lite försiktigt. Så får vi se var vi hamnar. Jag försöker få i mig bra med mat, dricker extra av mina vitaminer och tar även aminosyror. Nu är just aminosyrorna snart slut så jag skulle fått beställa nytt. Patrik som driver företaget som äger den här bloggen är uppe i processen att framställa både PWO och aminosyror. Så, jag vill ju gärna prova hans variant. Jag har verkligen fått känna att aminosyror 1-2 gånger om dagen gör stor skillnad i min återhämtning. Kan som inte sluta med det nu.

Igår kväll tog jag mig ett corepass på 30 minuter här hemma under tiden som sonen höll på att somna och mannen ändå var på affären. Jag fick superbra kontakt och fick bli riktigt svettig. Det kändes toppen! Det är just den där känslan av att kroppen ska få kännas ”toppen!” som jag är ute efter nu. Jag är inte under träning för att stå på någon scen eller för att tävla i någon gren överhuvud taget. Jag vill komma igång eftersom jag vet hur mycket bättre jag mår då. Men allt efter förmåga. Jag har alltid kunnat träna för att det varit härligt och roligt. Personligen är det också vad jag tänker fortsätta med.

Från lek till atlet

Från lek till atlet

I lördags hade vi som sagt besök av min gudson. Mina ambitioner var att vi skulle ha en lugn kväll ihop och att jag eventuellt skulle ta mig ett styrkepass här hemma när pojkarna gått och lagt sig. Kvällen blev dock bättre än jag vågat tro. Gudsonen blev sugen på att spela ett spel tillsammans med vår son. Han hade hittat ett som sonen fått av några vänner till oss när han fyllde år och även jag bjöds med för att spela.

FullSizeRender

Bamses gympa spel. Sonen har redan kopplingen mellan Bamse och gympa, då han hunnit vara med på lite Bamsegympa i grupp här där vi bor. Bamse är också en av hans största favoriter och han har haft en Bamsesnutte sedan han föddes som hänger med på det mesta. Bamse är en kär vän och får han chansen att gympa lite precis som Bamse – ja, då är han inte sen på att tacka ja.
Det roliga just i lördags är att vår son är 4 år och min gudson 10 år. Sedan har vi jag som är 27 år. Vi spelade det här spelet tillsammans. Gudsonen uttryckte sig som så att det såg ganska ovanligt ut att en vuxen hoppade kaninhopp genom rummet…… Haha, men jag menar; det bjuder jag på 😉 Själv blev jag otroligt imponerad när vår lille 4-åring ställde sig till krabbgång och klappade sig själv med ena handen på rumpan. Dels att han förstod instruktionen, men också balansen, koordinationen och styrkan. Väldigt kul att se! :)

Det här var verkligen en toppenpresent. Den uppmuntrar till rörelse, många skratt och gemenskap. Efter spelet ville sonen upp på mina axlar och jag var då snabb på att prova några knäböj. Jag tog mig faktiskt ett pass senare med 20 minuter av coreträning senare under kvällen också, vilket var väldigt skönt. Men även om jag inte gjort det så kändes det så fint att ha fått umgås med pojkarna. Att ett spel kunde få oss så glada och spralliga.

styrkahemma

Ledig lördag

Ledig lördag

Häromdagen var jag ute och sprang i höstmörkret. Det var grymt skönt och gick klart bättre än jag vågat hoppats på. När jag kikade i träningsdagboken såg jag att mitt förra pass inte hade gått lika bra. Då fick jag varva löpningen med rask promenad och var inte alls särskilt pigg i kroppen. Det här passet fick jag egentligen lite utav en andra andning precis när jag höll på att runda av. Jag hade bestämt mig för att springa en viss tid och höll mig till det. Det kändes fint att få sluta på topp :)  Den här skillnaden trots att jag haft ett längre uppehåll mellan de två passen. Vilan behövdes uppenbart och det känns bra. Att komma igång eller börja om med löpning behöver inte vara så mycket svårare än att varva promenad med en liten bit jogg emellanåt. Använd träd eller lyktstolpar som mått. Eller att jogga ett visst antal sekunder/minuter. Vill bara verkligen få förmedla det.

Innan jag startade om med löpningen har jag fokuserat mer på yoga/avslappning, stretch och lite massage. Jag har helt enkelt försökt pyssla om och mjuka upp min kropp. Jag har en bit var där och kommer därför fortsätta mycket på just det spåret. Börja inifrån helt enkelt.
Sedan har det visat sig att en av mina härliga kollegor precis som jag uppskattar ett grymt pass med marklyft, bänkpress och knäböj. Så, vi ska börja gymma ihop! Det var oerhört länge sedan jag hade någon att gymma med och det ska verkligen bli skitkul! Det ser jag fram emot :)

stretch

Jag har ledig helg nu och den här dagen har fått vara väldigt lugn. Lite vardagssysslor hemma bara. Annars mest myst med sonen som även han velat ha en sån dag. Mannen har varit på ett styrelsemöte idag. Nu är han påväg hem och har med sig min (man får väl säga vår) gudson, som vi ska få låna tills imorgon. När han lämnas tillbaka ska vi passa på att äta middag tillsammans allihop.

En grannpojke kom nyss över också för lite lek med sonen. Då hann jag skifta i tvättmaskinen och torktumlaren, bära in ved inför en mysig brasa ikväll och tog mig nu tid för att kika in i bloggen sen stund. Till middag ska vi äta lax med grönsaker och så potatis eller ris beroende på vad som får högst röster. Det här blir en kväll med mys, lek och TV skulle jag tro. Men OM jag får allt mellan 10-30 minuter över ikväll så ska jag faktiskt köra ett styrkepass på träningsmattan innan jag ändå ska duscha. Har jag då tur så får jag ännu mer energi efter det till att få gjort något mer. Annars hinner jag nog helt enkelt precis det jag ska under den här dagen :)

Jag slängde upp honom på axeln och gick.

Jag slängde upp honom på axeln och gick.

Bara genom att komma tillbaka till någon slags rutin i vad jag äter om dagarna så har jag absolut fått resultat.
… Nu känner jag direkt att jag vill börja förklara mig här… Jag är inte ute efter att starta en vikthets här, utan kommer väl i princip berätta någonting du säkert hört förr. Att även små förändringar gör skillnad.
Du kan egentligen sluta läsa redan nu. Du har fått det viktigaste. Men om du ändå är lite intresserad av mina tankegångar så här på kvällskvisten; så läs gärna vidare.

Det är inte så att jag helt plötsligt är i mitt livs form. Några sådana ansträngningar har jag inte bemödat mig att göra. Däremot har jag allt eftersom börjat få känna att kroppen gör som jag vill. Jag har fått plocka fram kläder jag hunnit växa ur. Jag orkar ta i när det behövs i mitt arbete som undersköterska och även på hemmaplan. Jag tittar mig i spegeln och känner allt mer igen mig själv. Det finns mycket kvar att bygga på. På så väl utsidan som insidan. Mitt fokus har nog mest varit på insidan. Utsidan har jag fått på köpet. De hänger liksom samman…

Train together
Jag vill bara flika in det här, på tal om att orka… Jag är då alltså 148 cm lång och min man 182 cm. Vikter kan vi skippa. Men! Mannen min tyckte jag hade klarat så pass mycket i sittande benpress att jag ju absolut borde orka bära honom. Sagt och gjort; jag lyckades. Det blev varken någon promenad eller böj med honom hängandes över mig. Men lyfte honom gjorde jag.
Här känner jag två saker:

Train together, stay together
och
I´ll carry Him if I´ll have to

😉

Det är såna där små saker…
Jag promenerar till och från pendeln/bussen.
Jag försöker ta trapporna i alla fall några gånger per dag på jobbet. Det går helt enkelt inte att dra en säng med tillhörande patient ner för trapporna. Man MÅSTE många gånger ta hissarna 😛
Mitt mål är just nu att 3 gånger i veckan röra mig så pass att jag blir svettig.
Jag äter tills jag inte längre är hungrig. Inte tills jag är proppmätt.
Vissa dagar är jag hungrig bortom alla gränser. Då brukar jag äta. Och ganska mycket dessutom…
Jag varierar mina mål under dagen för att få i mig så mycket och bra näring som möjligt. Det innebär rent krasst att jag inte äter ägg till alla mina mellanmål. Eller en banan. Eller en macka. Jag unnar mig själv den variationen helt enkelt.
Jag vill ha många färger på tallriken när jag ska äta.
Maten ska vara fin, rolig och god. Så det så! 😛

… Det är ungefär så jag tänker just nu. Jag rör mig dock inte ordentligt ens 3 gånger i veckan alla veckor. Men bara just att jag gått från att småäta stup i kvarten till att ha något slags upplägg på det hela har gjort att jag krympt ihop en hel del de senaste månaderna. Vi äger ingen våg och jag har bestämt att vågen vi har i behandlingsrummet på jobbet är trasig……… Sååååå……. Jag kollar mest på bilder som jag ber mannen om hjälp med en gång i månaden. Och jag ser skillnad. Så är det bara.
Nu kan ju det här gå lite upp och ner givetvis, vilket jag kommer tillåta så länge jag mår bra under resans gång. Däremot orkar jag mer nu när jag ser till att jag får i mig en varierad kost i rimliga mängder och jag har haft klart lättare att hålla mig frisk. Så borde jag ju inte säga förstås… Men jag måste ändå få säga att jag redan nu är ganska imponerad över att jag fått vara frisk så pass länge, till skillnad från hur jag haft det ett bra tag nu. De här relativt små förändringarna ger alltså väldigt många resultat. Bara genom att ha lite mer koll på vad jag stoppar i mig, genom att vila när kroppen säger det och röra på den det jag orkar så får jag resultat. Jag hade ju den lyxen att jag började nära på ”noll”. Då blir varje ansträngning märkbar. Annat är det att ”fjanta på” med något kilo hit eller dit, för DET kan vara trixigt värre.

Med det sagt hade jag snart tänkt gå och lägga mig. Jag och sonen är ensamma ikväll och han somnade tidigt. På sin födelsedag och allt. Han fyller 4 år idag den lille rackaren.
Först måste jag bara starta om vår pelletspanna som tydligen stannat någon gång under dagen. Jag gjorde upp en brasa i kaminen för att höja tempen lite akut sådär. 18 grader inomhus är INTE okey.
Så, nu ska jag se om jag har bättre lycka med den där och sedan ta mig lite kvällsfika innan jag tar en så tidigt kväll som möjligt. Jag jobbar kväll imorgon för att vi skulle få ihop det med lämning och hämtning på förskolan och vi får ju därför sovmorgon jag och sonen. Mannen såg jag däremot senast imorse och får träffa honom när jag kommer hem imorgon närmare 22.30. Men. Tills vidare hoppas jag bara att även sonen förstått att det är sovmorgon som gäller imorgon så vi får dra nytta av det. Håll tummarna.

Jag har haft en bra dag på jobbet och ska nog sova gott. Hoppas även ni får göra detsamma.

 

Att försöka är alltid en början

Att försöka är alltid en början

Tänk vilka resultat man kan uppnå bara man börjar försöka. Löpningen går allt bättre för mig nu efter mitt uppehåll. Ni vet den där känslan då man varit sjuk och det känns som att alla ens resultat bara försvunnit.
Min metod har fått vara att satsa mest på intervallträning. Jag har bestämt en sträcka eller ett tidsintervall där jag joggar/springer. Och ett däremellan då jag antingen promenerat eller joggat väldigt, väldigt långsamt. Nu ser jag ljuset igen. Jag är åtminstone på god väg att komma tillbaka och det har faktiskt bara gått ca 2 månader. Och så har vi ju hösten här på allt mer allvar. Löven i träden blir allt vackrare. Det är också så fint med löven som ligger likt en färgglad matta på vägarna. Eller när de kommer virvlande runt en. Det är ju tammesjutton som att gå runt i en musikvideo när man lyssnar på musik samtidigt! Hösten är underbar.

Image

 

På jobbet börjar jag nu långsamt känna mig mer avslappnad  i alla fall. Det är tur att jag har fina, roliga och otroligt hjälpsamma kollegor. Jag vill gärna kunna precis allt på en gång och visst ökar den känslan lite utav att jag jobbat där förut. Men, jag försöker slappna av och bara ha kul. Jag suger allt eftersom åt mig det jag kan och förr eller senare ska jag nog ha koll på det viktigaste. En stor anledning till varför jag ville tillbaka är också just för att ständigt få lära mig nya saker. Vilket jag tycker man gör på sjukhuset. Därför vore det inte riktigt troligt att jag ska kunna allt efter drygt en månad. När jag nu är tillbaka efter drygt 6 år.

Ikväll jobbar jag kväll, för att sedan jobba dag mina resterande pass under veckan. Imorgon kväll ska jag och en vän ta oss ut på en härlig långpromenad ihop. Det ser jag fram emot.

Morgonen har spenderats med sonen. Väldigt mysigt. Han fyller 4 nu i oktober och är i en så fantastiskt rolig ålder. Så många frågor och tankar. Jag skulle verkligen vilja umgås med honom jämt. Jag tänker ofta på hur bra vi har det här i Sverige med föräldraledighet och allt därikring. Vi är privilegierade. Lyckligtvis trivs han på förskolan och jag på jobbet. Så, vi ska nog klara det här. Men nog hade jag velat umgås med honom hela dagarna. Helt klart. Han styrde bland annat upp att vi skulle äta vår middag ute på en picknickfilt på baksidan igår. Det var blött i gräset eftersom det regnat till och från under dagen. Det gjorde ingenting för honom. Inga hinder där inte. Vi skulle ju ändå sitta på filten. Han ger så mycket glädje. Så många äventyr. När man bara följer efter honom och gör vad han tycker är roligast – ja, då får man det så väldigt-väldigt bra :)

Nu ska jag plocka ihop matlåda och mellislådor